Vad det är roligt och vad bra det blir

Det här är tjejen som kan själv med precis allt och börjar varje mening med NEJ!!!! (även om vi frågar om hon vill ha godis, men då ändrar hon sig ganska snabbt) Just nu tar det åtskilliga timmar att ta sig till förskolan eftersom hon kan allt själv. Får hon välja skall hon gå naken till förskolan i 15 minus... skulle inte tro det. Igår lyckades jag övertala henne att ta på ett par Pippi långkalsonger. Och igår sydde jag alltså dessa utstyrslar till henne, jag tror att hon föll för dem, men jag måste fästa lite trådar först.

Självklart kan jag som vuxen bestämma över hene och säga att hon ska ta på sig vissa kläder och att jag bestämmer och att vi inte hinner osv. Men för ett år sedan var jag på en kurs om barns självkänsla, självförtroende och självständighet. Det var en väldigt bra kurs som refererade mycket till Jesper Juuls bok ditt självständiga barn. Där tog kursledaren upp just två -års trotsen och sa:

Det är inte barnet som blir trotsig, utan det är den vuxna föräldern. För barnet visar bara sin självständighet och att det faktiskt kan själv. Medan den vuxna (trotsar) säger nej det kan du inte, oftast för att det tar så förbenat lång tid. Ibland när jag faktiskt inte har tid för hennes självständighet, säger jag -Jag vet att du kan själv, men mamma har lite bråttom och hinner inte därför måste jag hjälpa dig. Och oftast blir det skrik och tandagnissel. Men jag tror iaf att hon förstår varför.

Det som är underligt är att hennes storebror inte alls har samma temperament, och jag har inget minne av att han överhuvudtaget hade behov av att visa sin självständighet eller självkänsla. Och då vill jag ändå tro att vi har uppfostrat och behandlat dem lika.

Men det är iaf roligt att sy med riktigt maskiner och det blir väldigt bra och inte för att skryta, men vad skönt tyget är att sy av. Mera bilder kommer